världen vrider och vänder på allting
fram och tillbaka
och just nu fram
framåt

tankar som virvlar som vinden

allting handlar om att ta sig uppåt, att undvika gropar och svackor. hittills har jag nästan rullat runt på marken och sökt efter gångar nedåt, jag har grävt ner mig själv i de mörkare delarna. men nu. men nu har jag insett att det är bara jag själv som kan klättra uppåt igen. om jag väljer bort min negativa energi, om jag väljer att vara glad så kommer jag vara det. man väljer sitt liv, man väljer sitt öde och nu är det dags att välja tillbaka det ljusare alternativet. det finnns ju där, jag måste bara få tag i det. negativ energi ger negativ energi, precis som positiv energi ger positiv energi, precis som tankar ger mer tankar.

så nu har jag valt

önskar jag kunde läsa folks jävla tankar
jag vet ingenting
ingenting alls
hjälp
dags att bli räddad nu

det finaste som finns är människor som själva inte ser hur fina de är

baby u hit me
like nothing i known
i don't know how to find my way back to where i belong

el perro del mar

all gläjde gör mig förvirrad
konstig känsla

ikväll har jag nästan fått hopp om världen igen

jag har alltid varit tvärtemot, ända sedan jag var liten
bara för att
bara för att visa att jag inte var likadan som resten av världen
och jag har alltid hatat ord som busig och knäpp
just för att
just för att visa att jag förstod mer än det där förlöjligade språkbruket vuxna använder mot barn
jag kommer på mig själv med att jag aldrig var ett sånt där riktigt barnsligt barn
jag har varit en minivuxen under hela tiden. tagit mer ansvar än vad jag behövde. sett längre fram än vad jag borde ha gjort.
jag ångrar det. jag vill vara ett barn. ett bullerbynbarn utan alla dessar tankar jag har odlat fram under hela min livstid.
jag vill att mitt största problem ska
vara att min docka tappar sitt huvud.
inte som nu, då och imorgon då problemet
 är att det är jag som tappar mitt

jag saknar mig själv

jag är ledig idag, har all tid i världen, ändå känner jag mig mer stressad än någonsin

när man inser allt man har gjort fel
när man börjar ångra allt man har åstakommit
när man ser att man inte längre är den personen man vill vara

när helt plötsligt all musik börjar betyda ännu mer
när den i olika former beskriver alla ens tankar och ger det stöd man behöver. tack

varför gråter jag för

natt och dag, allt på samma gång

det enda jag har sökt är ett svar, ett uttalande som skulle göra ovissheten lite mindre otäck, men jag har inte fått något, inte ens den minsta fingervisningen. jag har bara gått och undrat, funderat och gjort mig själv dum i huvudet. nu har jag insett att det inte finns några svar, att det aldrig fanns någonting att svara på. att allt var luft, ingenting värt. det konstiga är att det fortfarande i mitt hjärta, i mitt huvud, snurrar alldeles för många frågetecken som borde ha dött för länge sedan. snälla värld låt mig gå vidare

det är nästan så jag skulle vilja riskera att bli krossad igen bara för att få en stund av det fina en sista gång

"precis så" skriker mallen medan jag inte passar in

mitt fel
jag plågar mig själv
jag får skylla mig själv