det enda jag har sökt är ett svar, ett uttalande som skulle göra ovissheten lite mindre otäck, men jag har inte fått något, inte ens den minsta fingervisningen. jag har bara gått och undrat, funderat och gjort mig själv dum i huvudet. nu har jag insett att det inte finns några svar, att det aldrig fanns någonting att svara på. att allt var luft, ingenting värt. det konstiga är att det fortfarande i mitt hjärta, i mitt huvud, snurrar alldeles för många frågetecken som borde ha dött för länge sedan. snälla värld låt mig gå vidare