jag har alltid varit tvärtemot, ända sedan jag var liten
bara för att
bara för att visa att jag inte var likadan som resten av världen
och jag har alltid hatat ord som busig och knäpp
just för att
just för att visa att jag förstod mer än det där förlöjligade språkbruket vuxna använder mot barn
jag kommer på mig själv med att jag aldrig var ett sånt där riktigt barnsligt barn
jag har varit en minivuxen under hela tiden. tagit mer ansvar än vad jag behövde. sett längre fram än vad jag borde ha gjort.
jag ångrar det. jag vill vara ett barn. ett bullerbynbarn utan alla dessar tankar jag har odlat fram under hela min livstid.
jag vill att mitt största problem ska
vara att min docka tappar sitt huvud.
inte som nu, då och imorgon då problemet
 är att det är jag som tappar mitt